Samtal med en f.d. bankrånare
Igår kväll blev jag "kompis" med en före detta bankrånare (ja, jag fick bevis) och vi hade en hel del givande samtal och diskussioner kring rättssystemet, brott och straff o.s.v. Några exempel på diskussioner var:
* Är Kriminalvården verkligen en typ av vård eller endast en slags förvaring av människor?
På vilket sätt vårdas man inom kriminalvården? Är det snarare motsatsen som uppnås, d.v.s. att människor lider psykiska men av sin vistelse i fängelset och till och med kan känna hur deras "själ utplånas"?
* Vad är egentligen syftet med fängelse som straff? Är syftet verkligen att avskräcka människor från att börja begå brott/begå nya brott?
Ibland kan man ju fråga sig vad syftet med ett fängelsestraff egentligen är. Särskilt fundersam blir man när man får höra om personer som blir dömda till fängelse för brott de begått för flera år sedan (exempelvis för att polisen fått in nya tips), och som hållit sig borta från kriminalitet sedan dess, men som ändå blir dömda till fängelse. Personen kan ju ha varit ung och dum och sedan insett sin dumhet och gått vidare, när denne plötsligt ska ta ett straff med syftet att inte begå nya brott. Men om personen ifråga inte begått brott på flera år, behöver man verkligen döma denne till fängelse då? Då känns det mer som om personen straffas bara för straffandets skull, snarare än att uppfylla något syfte. Det är klart att ett fängelsestraff ska vara ett straff - man har ju gjort fel och det ska kännas - men det måste ju finnas mer syfte med det än så förhoppningsvis.
* Är rättsstatens yttersta mål att skydda sig själv?
* Är det rätt att ställa krav på en individ att bedöma graden av våld denne skall utsätta en annan människa för vid nödvärn/självförsvar?
Om någon bryter sig in i ditt hem och börjar misshandla dig grovt med basebollträn och du tar tag i första bästa föremål att skydda dig med - vilket visar sig vara ett järnsvärd som hänger på väggen - och slungar det mot förövaren som blir huggen av svärdet och dör, då blir du med största möjliga sannolikhet åtalad för mord i dagens rättssamhället. Man får försvara sig själv, men inte med mer våld än vad situationen/nöden kräver. Men hur ska man i en sådan otroligt sjukt situation präglad av en enorm rädsla, kunna logiskt resonera med sig själv om hur mycket våld som är nog? Jag hade då själv bara tagit första bästa föremål och försökt försvara mig. Dessutom hade nog rädslan gjort att man slagit/huggit några gånger extra för att vara extra säker på att man inte blir anfallen igen. Och hur ska man som domare kunna sitta och avgöra om våldet som användes var för mycket eller inte? Det beror väl helt på hur den som försvarade sig själv upplevde det hela. Det är väl dennes avgörande som avgör. Nej, jag förstår inte riktigt detta.
Hur som helst har jag blivit grymt inspiererad till fortsatta studier till kriminolog! Jag älskar verkligen detta ämne mer än något annat. Varför begås brott? Av vilka? Hur inverkar ett straff på människor? O.s.v.
Dessutom har jag fått massor med ideer till min C-uppsats :)
* Är Kriminalvården verkligen en typ av vård eller endast en slags förvaring av människor?
På vilket sätt vårdas man inom kriminalvården? Är det snarare motsatsen som uppnås, d.v.s. att människor lider psykiska men av sin vistelse i fängelset och till och med kan känna hur deras "själ utplånas"?
* Vad är egentligen syftet med fängelse som straff? Är syftet verkligen att avskräcka människor från att börja begå brott/begå nya brott?
Ibland kan man ju fråga sig vad syftet med ett fängelsestraff egentligen är. Särskilt fundersam blir man när man får höra om personer som blir dömda till fängelse för brott de begått för flera år sedan (exempelvis för att polisen fått in nya tips), och som hållit sig borta från kriminalitet sedan dess, men som ändå blir dömda till fängelse. Personen kan ju ha varit ung och dum och sedan insett sin dumhet och gått vidare, när denne plötsligt ska ta ett straff med syftet att inte begå nya brott. Men om personen ifråga inte begått brott på flera år, behöver man verkligen döma denne till fängelse då? Då känns det mer som om personen straffas bara för straffandets skull, snarare än att uppfylla något syfte. Det är klart att ett fängelsestraff ska vara ett straff - man har ju gjort fel och det ska kännas - men det måste ju finnas mer syfte med det än så förhoppningsvis.
* Är rättsstatens yttersta mål att skydda sig själv?
* Är det rätt att ställa krav på en individ att bedöma graden av våld denne skall utsätta en annan människa för vid nödvärn/självförsvar?
Om någon bryter sig in i ditt hem och börjar misshandla dig grovt med basebollträn och du tar tag i första bästa föremål att skydda dig med - vilket visar sig vara ett järnsvärd som hänger på väggen - och slungar det mot förövaren som blir huggen av svärdet och dör, då blir du med största möjliga sannolikhet åtalad för mord i dagens rättssamhället. Man får försvara sig själv, men inte med mer våld än vad situationen/nöden kräver. Men hur ska man i en sådan otroligt sjukt situation präglad av en enorm rädsla, kunna logiskt resonera med sig själv om hur mycket våld som är nog? Jag hade då själv bara tagit första bästa föremål och försökt försvara mig. Dessutom hade nog rädslan gjort att man slagit/huggit några gånger extra för att vara extra säker på att man inte blir anfallen igen. Och hur ska man som domare kunna sitta och avgöra om våldet som användes var för mycket eller inte? Det beror väl helt på hur den som försvarade sig själv upplevde det hela. Det är väl dennes avgörande som avgör. Nej, jag förstår inte riktigt detta.
Hur som helst har jag blivit grymt inspiererad till fortsatta studier till kriminolog! Jag älskar verkligen detta ämne mer än något annat. Varför begås brott? Av vilka? Hur inverkar ett straff på människor? O.s.v.
Dessutom har jag fått massor med ideer till min C-uppsats :)
Kommentarer
Trackback
